Söndagen blev en riktig städdag.
 Hade gjort den ultimata julstädningen med fönsterputs och hela konkarrongen, men vädret (snöstorm!) tillät inte. 
Istället blev det en elegant Kebabsallad och lång mysstund på vår favvopizzeria Sunes Elefant som belöning för allt fejjande.
Julpyntet är uppe, lussebullarna rullade och smakade, första adventsljuset tänt.
 H har redan har knoppat in för att orka med nattens snöröjning, så jag har slagit mig ned i soffan och njuter av lugnet, en kopp chailatte, Expressens söndagsbilaga, och Filip&Fredrik i bakgrunden.
Kan inte se på TV utan att ha en tidning eller dator i närheten. Skumt!



Uppflugen på diskbänken för att kunna föreviga min lusse-konst.
Amaryllisen på bilden kom inte till skada under fototagningen.

Gjorde vanliga lussekatter till armarna värkte, kavlade ut resten och stansade hjärtan, som jag dekorerade och visade för H's polare. Till hans stora förtjusning, kan man nog tro. Hehe.

Hoppas er första advent var lika härlig som min.
Är alldeles rosa puffig och fluffig i hjärtat och innerligt glad och tacksam för livet jag lever och de som finns i det.

Klick.

Utmaningen har helgvila.
Av den enkla anledningen att jag har bättre saker för mig!
Fredagen spenderade vi i soffan framför Idol, med vitt vin, skaldjurs- & tapasfrossa.
Lördagen har gått till mer shopping, lurade med H för att titta på den där himla fina ljusstaken (läs: få bärhjälp hem) samt några fler julstjärnor... Det är ju så högt i tak så jag har en idé!
Om det blir bra visar jag resultatet när det är färdigställt.
Eftermiddagen ägnades åt lunch och fikamys hos min familj, och nu i kväll har vi gått skilda vägar, dock inte permanent (hoppas jag).
H är på invigningsfest på sitt gym, jag har tagit det betydligt mer piano och mest snackat skit, hemma hos fina Sandra.

Utmaningen startar åter 101129.
Välkommen då.

Eftersom att det här är vår första jul i huset tillsammans krävs det en hel del julpynt!
H är ingen julfanatiker (läs: han fattar inte förrän det blir mysigt)...
Jag är Christmasoholic extra large.



Bättre än såhär blir tyvärr inte korten med borttappad kamerasladd.
Den som vill ge mig en i julklapp kan skicka ett mail.

I idag, löning till ära, blev det bland annat en blockljusstake som jag gör själv av fyra blockljus och adventssiffror, allt från Indiska.
Doftljus som luktar jultomte (och han doftar tydligen Mullberrys), juliga tändstickor, kanelljus, gömda där bakom finns små skålar från ICA's glöggserie.
Utöver detta kom en stjärna på ekfot med hem, likaså en stor stjärna till våra höga fönster, och jag har sett ut en jättefin ljusstake som jag bara måste ha i köket.
Var tvungen att kolla måtten först, men i morgon blir det nog ett köp.

Vidare var det glashalt i första snön och jag, min idiot, åkte runt i sommardäck då jag inte orkade vänta på att H skulle hämta mig.
Detta resulterade i att jag åkte rakt in i vägräcket utanför ICA Maxi, som tur är helt utan skador, kunde själv backa upp och skamset köra i väg.
Dessutom slog jag ner ett par glas med min gigantiska handbag på Indiska.
Vilken turdag.
Damen i kassan vägrade att ta emot ersättning, och berättade istället en anekdot om sin första dag på jobbet.
Hon hade vält ner en glaskandelaber för femtonhundra spänn, som gick i tusen bitar.

Hihihi.

Är rätt nöjd med min uppdatering now a days, eller vad säger ni?

Dag 10 i utmaningen, va?
Börjar bli svårt att hålla räkningen.
Det här hade jag på mig idag.



Nu är två av korten tagna i morse, de ska mest ska återge min nuvarande hårfärg vilket är exakt samma som förra gången jag visade (några månader sen) men med lite mer slingor.
I kind of like it, så det har inte blivit mer blont än så!
Kläderna fick skildras i kvällsljus och det är så ointressant att det spelar ingen som helst roll; vit topp (genomskinlig, såg jag nu), mörkblå jeans och raggsockor - allt från HM.

Detta har jag haft under min varma jacka, stora stövlar, mössa, halsduk, vantar och annat nödvändigt, i julhandeln idag.
Det har nämligen blivit vinter i Visby med riktigt snöoväder.
 Och jag älskar det!

Mer om det senare.

(Aaa Sofie, där ser du några fönster i köket slash varddagsrummet...
Se det som en sneakpeak.)

Har försökt att byta många gånger!
Men sedan 16 års ålder doftar jag D&G's Light Blue.
H har köpt andra parfymer, och det är inte det att jag har kastat dem...
Jag har bara gömt dem riktigt väl.

Dag 9.
Min tro.

Skal. Överallt.



Kan. Inte. Få. Nog.

Gud, så pluttinuttigt det har blivit här de senaste dagarna.
Är mitt liv verkligen så rosenrosa?

Sofy says; "Du verkar lycklig just nu".
Ja dra mig baklänges...

Hur som haver, det finns barn som svälter, aids, krig, hemskheter och annan världssorg.
Klicka här så gör du nån som helst skillnad idag, i alla fall.

Dag 8.
Ett ögonblick.

Hoppsan, det var svårare att fundra ut.
Ett ögonblick. I mitt liv. Som bara sitter sådär stenhårt.
Minns liksom mest sådana stunder där någonting DÅLIGT har hänt, och tiden har frusit till is.
Krampaktig kris. Och det vill jag inte hedra med ett inlägg.
Jag har varken fött barn eller gift mig, så de där magiska stunderna som föds ur ögonblickets allvar väntar fortfarande på mig.
Iiiih! ;-)

Ögonblicket som står mig närmast just nu är när jag träffade min H för första gången.
Kärlek vid första ögonkastet, hell yeah!
Vår första dejt var magisk och de första veckorna var så galet omtumlande.
Förälskelse in madness från första början.
Det började med ett frysa-till-is-ögonblick, han var allt jag nånsin velat ha, och han stod där framför mig.
Jag, svårflirtad deluxe, föll som en fura.
Känslan gör mig alldeles pirrig fortfarande :-).
Sen blev det en berg och dalbana av dess like... Äh, det är gammalt nu.
Jag är lika hopplöst förälskad nu som då, så allt har en mening.


*Här ska det vara en bild på mig och H - återkommer med den*

Dag 7 -
Min bästa vän


En bild med flera år på nacken!

Jag har många vänner men det finns ingen som kan konkurrera med Sussi.
Vi var så små att jag inte minns första gången vi träffades...
Och har sen gått i samma klass från lekis till högstadiet.
Efter det har vi flyttat till olika delar av världen, umgåtts i olika kretsar, nu bor du i Linköping och jag många mil bort på vårt ursprungliga Gotland. 
Vi hörs flera gånger i veckan eller tio gånger om dagen. Ibland inte alls!
Det spelar ingen roll - en timme, dag eller månad senare är allt som vanligt.
Du är utan tvekan min bästa vän, the wingman of all times, den enda som orkar lyssna på mitt eviga dravvel, min partner in crime och framförallt min andra syster.

Ibland är du för jävla sur, alltså.
Jag med.
På 28 år kan jag räkna de tillfällen vi har grälat på en hand.
Vi kan varandras gränser och går, eller slänger på luren innan vi har hunnit bli för uppretade.

Vi ses för sällan men det gör egentligen ingenting.

Finns ingen som du!
Älskar dig hjärtat!

Dag 6 i utmaningen.
Min dag.

Det hade kunnat vara en söndag som alla andra.
 Med lång mysbrunch i fårskinnstofflor och morgonrock, framför Bumbibjörnarna, uppkrupen i soffan med Kärleken.
Långpromenad innan storhandling och hemgjord pizza.
Så ser det ut, när jag får bestämma.

Istället stod väckarklockan på 06.00.
06.41 kastade jag mig yrvaken ut i bilen, körde olagligt fort hela vägen in till stan och tumlade in på jobbet en minut innan sju.
Här ska jag stanna till 20.00 i kväll.
Som ytterligare ett straff (what have I done!?) ringer H och berättar att han och sonen har bjudit in några vänner på pepparkaksbak i eftermiddag.
Meeeh! När jag jobbar!
Julen är inte till för barnen, den är till för mig!
Eller hur var det nu.

Det är bara att bita i det sura äpplet.
Väl här går tiden fort, och det är alltid lika skönt att ha klarat av en långhelg.
Det är tre veckor till nästa, nej vänta, den har jag tagit ledigt!
Och sen är det jul och nyår.
Nästa gång jag jobbar på en myssöndag har datumet slagit över till 2011.
Det kan jag leva med.



Med fyra ynka timmar kvar innan jag får köra hem, börjar det kännas ganska småputtrigt och... Behagligt att vara här, faktiskt.
Jag har ju de finaste kollegorna i världen och trivs alldeles utmärkt...
När det väl kommer till kritan.

Bästa systerdottern Emma bor i huvudstaden och köpte vid senaste besöket med sig Espresso house's Chai tea hem till sin moster.
Väldigt sött.
Väldigt gott.
Måste bara införskaffa en mjölkskummare för att få till den rätta krämigheten, vart tusan hittar man bra sådana?
Vad ska man ha för typ?
Jag som har gått Barisstautbildningar... Bah.
Skumma mjölk kan jag alltså, men har bara använt ångmunstycken till espressomaskiner.
Sån där vanlig batteridriven fjösig liten mesvisp?
Är det vad jag letar efter?

Dag 5.
Vad är kärlek?



Favoritlektyren i kärlek, alla kategorier - Le Love.
Fantastisk blogg som rymmer så mycket känslor.
Mycket tonårstrams, älskar han mig, älskar han mig inte?
Men just de tonårskänslorna var så starka och innerliga...
 Ibland saknar jag att känna det där, att om han inte ringer mig ikväll, så dör jag av hjärtesorg.
Då läser jag den här bloggen. Från början till slut.

"Love is friendship set on fire."

Två dinkelknäckeskivor med Bregott havssalt och ost.
En apelsin i pansarrustning ( tog säkert tio minuter bara att få hål på skalet. Gah)
Ett äpple av min nya favoritsort, Honey crunch från ICA selection.
Två koppar pulverkaffe, en kapsel mixade B-vitaminer.
Och dagen kan börja.

Hade också varit en trevlig start på dagen.




(Dag 4 i utmaningen. Vad har du ätit idag?)

Utmaningen dag nummer tre, att visa upp mina kära föräldrar.
Det hade aboslut kunnat bli en bild på min lilla mamma, men varför inte framhäva min underbara styvfar istället!
Han har funnits i vårt liv i tio år, och är idag lika självklar som skinka på julafton.
Hade min pappa funnits i livet, hade kanske konkurransen gjort läget till ett annat.
Med utgångsläget har gjort vår Lasse inte bara accepterad utan helt underbar och älskad av alla.
På kortet ovan gestaltar han Hulken. Frågor på det?

Slänger med en bonusbild som rymmer en del av min stora, knäppa familj.
Tajta som tusan. Gotländska Greker, skulle man kunna säga.


Kolla de röda ögonen! Fantastiskt bildkvalité.
Jaja, det är inte jag som har fotoskola.

...Eller inte.
Nä, tänk om jag fortfarande hade haft en hang up på Martin, min absolut första kärlek.
 Vi var fem år gamla och gick på lekis.
Jag berättade för alla som ville höra om hans underbara sömniga ögon (inte ett drag jag faller för idag) och tyckte att han var snäll och söt och mysig att krama.
Martin gick i min klass ända tills vi slutade nian.
Då var passionen rätt död, kan man säga.
Den dog någonstans under det där första fresh man-året på lekis.
Jag fick höra att han åt sand och drog som en avlöning.
Yuuuuh.

I dag är Martin en gift tvåbarnspappa.
Han har jobb och hus och verkar trivas med livet trots min rådumpning där i sandlådan.
Skönt!

Utmaning 1.
Det här är jag!


Ignorera bithday ;-).
Det är bilderna i sig som får representera mitt smått schizofrena jag.

Tre ord som beskriver mig;
Fåfäng, kärleksfull och analytisk.
Å ena sidan är jag en dasspoet med dagdrömmar och en konstnärlig ådra.
Gick ut med högsta betyg i religion och filosofi.
Å andra sidan är jag fånigt intresserad av hår, smink, kläder.
Diskutera lika gärna politik och samhällsfrågor.
 Och har relationer som absolut specialämne.
Mångfasseterad eller ytlig och flyktig, välj själv.

Jag släpper ogärna människor tätt inpå men de som tar sig in, stannar för livet.
Står min stora familj nära och älskar mitt underbetalda jobb, men är fast besluten om ekonomisk oberoenhet innan livets slut.
Plötsligt händer det.

Jag packar mina väskor och flyttar ifrån min kille varje gång jag blir riktigt arg.
Som tur är blir det mer och mer sällan... ;-)

Min kille, ja.
Jag grälar på honom lite för ofta men älskar människan mer än livet självt.
I can see his halo.

Det är jag!
Vem är du?

Månadsutmaning.
Den är antagen.
Mest för att jag då kanske släpar mig till datorn lite oftare...
Hur personlig kan man bli utan att vara privat?

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Är inget fan av "treating" moisturizers, de jag har testat har varit kladdiga, kletiga, smuliga.
Läste om det här budgetfyndet hos Beleza, där den fick stående ovationer och det utlovades en smärre mirakelprodukt.
Köpte hem ett exemplar för att testa.
My god! Alla förväntningar inträffades.
Tina använde den som serum under sin vanliga fuktkräm.
Jag, med min tillfälliga pizzahy, använder den ensam - inte jättedryg, men väldigt effektiv både till fukt och finnar.
Fem Cissi av fem möjliga.
Min hy gick totallt bananas efter en stark antibiotikakur och de värsta utslagen har äntligen fått lindring av denna lilla tub;

Stioxyl, 5%.
Megadryg och supereffektiv, tummen upp där med!

Apoteket nästa för inköp av fler megaglammiga produkter.
Inte så fashion men otroligt funktionellt och praktiskt.
Så pratar en äkta medelålders tant.
Med finnar.

Firar fredag idag, då det är den årliga crosstävlingen GGN i helgen.
I min lilla familj är det en högtid som firas mer än julafton.
De senaste veckorna har min babycake tillbringat varenda ledig sekund i garaget, där kolvar har bytts, extratankar skruvats på, packningar läckt och guu-vet-vad.
Hans lilla son går upp i extas när pappa hämtar på dagis och skriker "meeeeecka!!!!! Min pappa kör cåss!!! Pappa bom bang chraaaash!!!! Mej mecka pappas cååååss gajachet!!!!"... Det säger väl allt.

I natt invaderas alltså huset av tio brunstiga fastlandstjurar som ska erövra tävlingen, tjejerna, Visby i allmänhet och krogen i synnerlighet.
Ja, de som inte själva orkar med detta uthållighetsprov där man kör i gyttja, lera blandat med ishal hällsten under tre timmars tid, de kommer hit för att "meeeecka!!!!", dunka varandra i ryggen och festa. Rejält!

Jag ser verkligen fram emot en helg som tillfällig singel där man förhoppningsvis får se sin kärlek cirka två gånger, i starten, och när han tumlar hem på morgonsidan efter prisutdelningen.
Sen vet jag ju vart jag kan hitta honom på söndagen, förmodligen hängmörad, blåslagen och bakfull, kvidandes i soffan. Men den biten hoppar jag gärna.

Nu har jag gnällt färdigt.
Det är faktiskt egentligen en himla mysig tillställning där det ALLTID regnar, man tultar runt i gummistövlar, dricker varm choklad på en sten i skogen och får kaaaanske syn på kärlekens nummerlapp 34 så att man kan hoppa och jubla lite.

Uppdatering chokladpudding;
Den blev ljuvlig!
Alldeles dallrig och härlig, fylligare än vanlig köpt, mäktigare, men oemotståndligt god...

• 1 ägg
• 1 dl socker
• 50 g mörk choklad (70%)
• 2 1/2 dl vispgrädde
• 1 1/2 dl standardmjölk
• 3 gelatinblad

Börja med att lägga gelatinbladen i blöt en stund.
Blanda socker, grädde och mjölk.
Knäck i ägget, vispa till en jämn smet.
Koka upp, vispa under tiden så att det inte bränner fast.
Krama ur gelatinbladen, låt dem smälta i blandningen och vispa.
Sjud i någon minut, svalna något i kastrullen.
Häll upp i  fyra portionsformar, ställ in i kylen i minst tre timmar.
Servera med vispgrädde.

(P, åtminstone gelatinbladen som jag använder, funkar jättebra med choklad. Inget snabbpulver utan vanliga hederliga torra blad. Bara att krama ur vattnet och ha i dem i den varma vätskan. Superlätt!)

Har precis gjort klart en sats kokad chokladpudding.
 Tanken med det hela, som både jag och H har haft cravings efter ett tag nu, var att den skulle bli sådär riktigt fast, dallrig och upstjälpningsbar.
Absolut inte krämig och fluffig, då vispar jag hellre ihop en chokladmousse.


Bildkälla

Naturligtvis tog gasen slut preciiis när det började bubbla i kastrullen.
"Ge ett snabbt uppkok och låt sjuda några minuter" stod det i receptet, så vi får väl se om dallret uteblir, eller om gelatinet räddar konsistensen.
De små puddingarna står och bjuder ut sig själva på första parkett i kylen, och det luktar förföriskt i hela huset...
Om inte annat får vi väl äta med sked direkt ur formarna.
Återkommer om resultat där.

Någon bakingsoda som vågar sig på en gissning?
Blir det pannkaka av alltihop?