...hade gärna haft en funktion för att radera (reklam)kommentarer...
Och en för att infoga länkar.
Kan ni fixa det?

(Skällde nyss ut en telefonförsäljare. Kallade henne för utsugare och parasit. Lite... utarbetad.)

Äter sen en knapp vecka tillbaka Silicea Original. Främst för håret, som ska växa fortare och bli starkare med mindre kluvna hårtoppar. Mjaaa, det där med hårtopparna hade kanske funkat bättre om jag inte blekte det...
På förpackningen utlovas sidoeffekter som starka naglar, fräsch hy och färre rynkor; JA tack!
Beställde en månadsprenumeration från Vitaminvaruhuset, kändes mest vettigt då det såklart krävs en längre period för synliga resultat.
Naglarna känns redan starkare men det är säkert placebo.
Har ni testat? Vad tror ni?

Vänner som ALDRIG svarar på sms, aldrig hör av sig först.
Ständigt prioriterar andra vänner. 
Har ni sådana vänner?
Kan de kallas vänner?
När man träffas är allt tipptopp, men det ska tjatas & planeras så in i helvete innan det blir av.
Nu skiter jag i det! ORKA vara den som ständigt ska truga. Inte en enda gång till.
Ett otacksamt slitgöra är vad det är, att försöka underhålla en vänskap helt på egen hand.
Byebye, energisugare. Hello, real friends.

(Fick en liten kommentar här, och nä, gäller det en hel vänskapskrets så får man nog se till att byta umgänge helt och hållet. Så är det inte hos mig, har massor av gulliga människori mitt liv som ger mig hur mycket som helst. Och de förtjänar all uppmärksamhet i världen. Puss på er).

Fick ett Buzzador-paket på posten med nya Flux Fresh en masse.
Stora flaskan behöll jag själv, de små delades ut till släkt & vänner.
Utöver den höga flourhalten, har Flux tillsatt neutraliserande odörsämnen som ger en fräschare andedräkt i sin nya flaska.
What's not to like? Undrar jag och ger tio Cinnior av tio möjliga.
Har alltid köpt vanliga Flux innan, på inrådan av min tandläkare.
Kommer definitivt att välja den här upphottade varianten i fortsättningen!

Den här veckan har varit galen, härlig, påhittig, mysig, utmanande, varm & solig - har massor av minnen som lägger sig likt moln runt hjärtat.
För att ha ett heltvanligtskitliv så har jag det faktiskt ganska fantastiskt, ganska ofta. I veckan har jag haft mysig kvalitetstid med en liten poet, mer om henne nån annan gång. Har varit på bio, sprungit tjejrus, ätit ute, solat, tränat, druckit rosé och ätit jordgubbar. Och trots att det blev en lång jobbhelg så har jag njutit av den längsta ledigheten på väldigt länge. Suuuupa-naaajs!
Ska hoppa in i duschen och lägga mig i hyfsad tid för att orka med Kims fantastiska Body Balance. För er som missat, eller inte varit uppmärksamma - var uppmärksamma då! - är det ett les milles pass, en blandning mellan yoga, pilates & thai chi. Supersvettigt och galet beroendeframkallande!
Går av stapeln kl 07.00 varje nåndag och fredag. Be there or be a fyrkant.

Sen vet jag inte hur det är med er, men emellan alla dessa trevliga grejer så händer deprimerande och frustrerande saker också! Människor sviker, vänner visar sin värsta sida, p-böter ramlar in, det regnar ibland och då och då känner jag mest för att hoppa från balkongen. Big jump.

Så om det tråkar ut er att läsa om fågelkvitter & rosa moln, säg till.
Jag kan dra storys som kunde vara påhittade av djävulen själv.
Personligen tycker jag att det är roligare att fokusera på det positiva, framförallt här. Gråzonen finns ju ändå, men den sparar jag till mina närmaste anförtrogna. Det är skönt att ha vänner som inte behöver den glittriga versionen, de som vet Allt och ändå härdar ut. Sådana vänner ska man hålla hårt i. Och jag är så vansinnigt lyckligt lottad som har sådana människor i mitt liv! Hoppsan, där kom guldkanten igen.


Hoppas att ni har det med. Ett underbart jäkla skitliv.
Det är liksom den bästa sorten.

Här kommer ett recept på knäckebröd med majsmjöl, snott från sjuksköterskan Anna - som i sin tur har saxat det helt fräckt från en blogg.
Mina kollegor, bless their soul, tror att majsmjöl är "fritt från kolhydrater" och äter bröden i bantningssyfte.
Samma tjejer har hakat på grädde-trenden men helt missförstått det där med att fettdrift kräver total avsaknad av socker i kosten och äter därför grädde med banan till fikat, i tron om att midjemåttet ska minska...
En blandning av det gamla tänket att frukt är nyttigt, och den nya fettrika läran.
Det låter som att jag hånar dem, nä, tvärtom. Det är ett bevis på hur samhället i stort tar till sig av nya rön, hälften går in, hälften passerar. 
Dessutom! Skulle jag nånsin råka yttra mig om saken så får jag onda ögat och ett "så är det inte alls"...
Okej, rå! Ät (och frodas). Hehehe.
Hur som, Risentas majsmjöl innhåller 73g kolhydrater/100g.
Vanligt vetemjöl? Ca. 72g...
Däremot är det glutenfritt, förmodligen därav den galna missuppfattningen.
Men det är ju en annan historia.

Jag försökte därför att baka det med mandelmjöl, som har betydligt lägre värden, det blev smuligt och tråkigt så håll er till majsmjölet ni, det ger en god & nötig smak!

Fejkat LCHF-Knäcke:
2dl majsmjöl
1 dl solroskärnor
1dl skalade sesamfrön
½dl krossade linfrön
½dl olivolja
2dl kokande vatten (jag har mer, 3-4 dl).

Fördela smeten TUNNT i en långpanna, grädda i 125gr ca 1,5h.
I originalreceptet gräddas de 30 min i 150gr, det funkade iallafall inte i min ugn!
Supergott! Om än inte kolhydratsfattigt ;-). Fröna tar däremot ner GI om man tänker på sånt.

................................................................

En annan grej då, hittade den här lappen när jag öppnade kylen på jobbet i morse.
Hey, det var ju jag som gjorde den där pajen, och lovorden har haglat in - ni MÅSTE testa!

Knäckig rabarberpaj:
Skär 500 g rabarber i småbitar, lägg dem i en ungsform. Strö på lite socker.
Smält 150 g smör i en stor kastrull, häll i 0,5 dl sirap och 1 dl grädde, vispa ihop och dra av från värmen.
Blanda 2 dl mjöl
2,5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
2 dl socker
Blanda ned i kastrullen.
Bred geggan över rabarberna, grädda i 25-30 min i 175 grader, tills ytan är lite knäckig.
Njut med  vaniljglass!
Och här, öhm... Sänker rabarberna med sin syra GI till typ noll. Jooo, kom igen! Vi låtsas.

Det receptet är framgooglat, tror det kom från Linda Skugge.

Härmar Käthes (tänk er en länk) lista;

Livet just nu:
1. Har fixat två kurser till lite i smyg men har en försenad inlämningsuppgift på den ena och ett förbannat avslutningsprov på den andra som ev. får ligga vilande tills i höst. Snäll, mycket snäll, lärare.
2. Har nyss sagt godnatt till AnsoAnna som av nån anledning rätt ofta är den sista jag pratar med på kvällen. Är vi ihop nu?
3. Sprang tjejruset idag med rätt sunkigt resultat men hey, jag sprang med glada tjejer och ännu bättre, vi delade på en stor picnic efter. Mys!
4. Nojjar för att sommaren A. redan ska ha haft sin värmepeak, som förra året och B. snart är slut.
5. Längtar också till vintern. Split personality.
6. Har idag skällt ut en granne som kom med skamliga förslag när jag putsade fönster i bikini. På min balkong är taaamejfan bikini en rättighet utan att nån är oförskämd. Pekade finger och hämtade mobilen för att fota honom. En gång till och han åker dit för ofredande.
7. Fick även en p-bot idag, alltså när jag tänker efter... Inte den bästa dagen i mitt liv.
8. Just nu längtar jag efter två små killar typ hela tiden. Mina brorsöner som förgyller livet med bus & skratt.
9. Sen vill jag ha en katt. Eller hund. Eller häst. Eller en ödla eller I really don't care - nåt man kan kela med, typ.
10. Och slutligen, tjejer! Så är livet rätt fantastiskt! Bara rakt upp & ner i all sin enkelhet. Lev idag, och imorrn, som om det var sista stunden på jorden.
Okej? Okej!

Puss


(Anna, jag filade fötterna. Och blev superpigg & kan inte somna. Vad säger du nurå?)

(Bilderna ja! Före och efter. Piggelin vs. utmattad och matkoma...)

Det här med döskallar på kläder och smycken.
Fattar ni det?
Vad är grejen?
Är jag för gammal?
Ohipp?
För o-death heavy metal?

Gillar ni dem? Skallarna? Varför (inte)?

Vill klargöra en sak, en gång för alla.
Många av er vet att jag gick i terapi, både regelbundet och länge. Gjorde en riktig djupdykning i mig själv.
Målet, från början, var att få hjälp till att bli Den Perfekta Flickvännen.
Ständigt glad, tacksam, helt utan egen vilja, som ständigt sätter andra i första hand. Jag ville bli mer självuppoffrande. Få hjälp till att lyssna mindre på magkänslan. Gärna helt trubba av mina egna känslor. Framförallt - känna mig mindre arg...

Och första gången som min psykolog ifrågasatte mitt dåvarande förhållande, kände jag mig så hotad att jag inte tänkte gå dit igen. "Du känner dig arg av en anledning! Nånting är fel! Ta inte bort ilskan - ta bort problemet bakom!". Jag kunde inte förstå vad hon menade.
Det var en lång resa som kulminerade när det tog slut ändå, trots att jag gjorde mitt yttersta för att passa in i mallar och önskemål.
Det var först när hon då sa; "förstår du nu? Det är inte ditt fel. Det var inte ditt fel. Du hade inte kunnat göra något annorlunda!"
Först då förstod jag vad hon menade.

Jag vill lyfta det här, för i efterhand har det kommit fram att vissa tror att det är synd om mig. Att JAG har förlorat något som inte kan ersättas. He won. I lost.

Och jag vill att ni ska veta - för jag VET att ni läser. Att det är inte ett dugg synd om mig. Det må hända ha varit ett spel. Men jag förlorade INTE.
Jag är så mycket starkare.
Jag vaknar tidigt på mornarna.
Jag har luft i mina lungor och min kropp är fylld av energi.
Jag skrattar, högt & ofta.
Jag älskar, starkt & oövervinnerligt.
Jag trivs utmärkt i min nya lägenhet. Jag kommer hem och andas in, andas ut - ah, HEMMA. Så har jag inte känt på flera år.
Jag tror mer än nånsin på evig kärlek.
Jag har ett nytt, utvecklande arbete. Jag ser fram emot att gå till jobbet varje dag.
Jag har planer och drömmar som rör MIG.

Och NU! Nu är jag gladare.
Problemet är löst.
Källan till den gnagande oron är borta.

Vissa kanske ser framgång på andra sätt.
Men har jag lärt mig någonting från terapin, så är det hur man mäter sann lycka. Genom hjärtat. Genom hur man mår. Genom hur det känns inuti.

Ni kanske tror att jag har förlorat något!
I mina ögon har jag vunnit så mycket mer än jag nånsin haft förut.

(yada yada & hummelbummel va? SÅN ÄR JAG.)

Puss på er.

Från att inte ha sprungit en hel kilometer i hela ditt liv, kan du bli en sån där som joggar för nöje och älskar varje steg du tar, för att efteråt sjunka in i en dimma av enforfinrus.
Du kan, för jag kunde.
(Tänker publicera den här bilden i alla sociala medier jag har, mms:a den till alla jag känner och printa ut den för att ha under kudden. Så - stolt - är - jag!)

Grammatik stavas med två m.
Där fick jag!

Två saker jag stör mig på:
1. Folk som säger gött. Just dont say it! Om du inte är från västkusten, tack för påminnelsen AnsoAnna, så är det bara irriterande. De e gött de. Jag kräks!

2. Folk som inte vet när de ska använda "dem". Därför använder de "dem" överallt i ett försök till korrekt svenska. Hör här nu:
Prova ersätta de/dem mot vi/oss.
Byt ut du mot de.
Oss byter du ut mot dem.
Välj det alternativ som låter rätt.
"Dom" är talspråk, absolut. Men det ser ändå bättre ut i icke formella sammanhang med ett rättplacerat "dom" än ett felplacerat "dem".
Är du osäker blir det oftast rätt om du väljer de.
Slut på språkskolan, nu kan ni leta upp alla DE gramatiska fel jag har gjort under bloggåren och in-your-fejsa DEM.


Okej? Gött!

Den här bloggen, alltså!
Hopplöst bortglömd, längst ner i byrålådan. Å andra sidan, hallå, det betyder ju att jag har ett liv! NÄR hände det!?

Vi kör första hjälpen och försöker blåsa liv i denna döing med hjälp av lite hudvård.
Serien på bilden, Cliniderms rosa skin protection system, innehåller kanske inte nån superspännande produkt.
Men jag har älskat allt som jag har testat och vill kalla dem prisvärda, säkra kort som förmodligen tilltalar en bred kategori av människor.
Favoriten är masken (vilket kanske syns, tog det sista i morse!) med härliga AHA-syror, som kan användas både som peeling & fuktmask. Jag peelar först, och lämnar den på ansiktet i tio minuter efter det.
Klar, len, fräsch hy i en liten plasttub!
Rekommenderas till... Alla. Med hud.

Meh, vilket muntergökigt inlägg såhär en tisdagkväll :).
Ibland måste man bara skriva saker för att få det ur systemet.

Hur mår ni?

Jag njuter av att ha min första lediga röda dag imorgon. Ever!
Jag, liksom de flesta svenskar, firar nationaldagen med sovmorgon!
Kommer att trivas UTMÄRKT med kontorstider.
Sommaren smyger sig på och plötsligt är det student, snart midsommar.
Gotland grönskar och man har liksom ingen lust att göra nåt annat än att sitta på uteserveringar och sippa rosé. Kommer inte att göra nåt annat på mina lediga stunder några månader framöver.
Jo, möjligtvis typ släpa fötterna i blöt sand, njuta av solen (för den är ju på väg, right?), läsa romaner och dansa rumpan av mig sena sommarnätter. Bada, frossa i jordgubbar och sånt där. Ni vet!

Hoppas att ni har det alldeles underbart, vart ni än är, vad ni än gör.
Puss & kram

Det där med att förlåta.
Det känns så 2011.
Som om mina värderingar skulle vara bättre än någon annans.
Som att jag har rätt att knycka på nacken och liksom, jag förlåter dig.
För att jag hade rätt och du hade fel.
Känns ju skönt för egot, men hur ofta, hur ofta, är livet så enkelt.
Hur ofta handlar någon fel ur ren och skär ondska.
Hur ofta finns det en strategisk plan om att såra och förgöra bakom en handling.
Inte lika ofta som misstag sker. Inte lika ofta som vi bara inte tänker efter.

Och hur ofta kan man säga jag förlåter dig utan att känna ett sting av..."hahaa... Jag vann!".
Då är ändå inget förlåtet.
Själva meningen av ordet blir lika ihåligt som när "jag älskar dig" mest betyder "du fyller mina hål". För sånt händer.

Det där med att förlåta, alltså.
Tricky buisness!
Kanske det svåraste vi har att lära oss.