Heeej tjejer!
Äntligen har jag lite lust, tid & energi till att skapa ett inlägg.

Min enda lediga dag på hela veckan har gått åt att bygga kaninbur, eller ni vet, min Henke byggde och jag höll mest i nätet. Hur som haver, en gigantisk arena á la Ullevi smälldes upp, delad i två planhalvor.
Allt till förmån för den lilla inkräktaren som gjorde entré här för några dagar sen.
En mörkgrå vädur satt nämligen plötsligt utanför fönstret och tittade längtansfullt in.
Jag har en inbyggd djurrättsaktivist i mig, har ju bland adopterat en hittehund från Spanien och hållt begravning för gud-vet-hur-många skator...
Inte för att han skulle erkänna det, men den skånska bondpågen verkar ha precis samma gener. 
En oskyldig liten kanins öde kändes helt omänskligt gripande och vi spenderade några dagar på jakt innan H ringde till jobbet igår med den glada nyheten att kaninen är fångad och väntade på mig i garaget när jag kom hem.
Japp... Den lilla ninen ville verkligen inte låta sig räddas.
Natten ägnades åt att försöka gräva sig ur garaget, och när den flådiga uteburen idag skulle invigas tog han ett snabbt skutt över det höga staketet i ett obevakat ögonblick.
Just nu sitter han i grannens häck och ugglar medan jag gillrar fällor och lockar med morötter.
Rädda det som räddas kan.

Här hade det varit nice med en bild, eller hur?
Får se om min dator tänker tillåta sådana utsvävningar, den strejkar hej vilt idag.




Sådär ja, dessutom mitt första avlånga kollage (tack Petra), även om det bara är två snabbt ihopklistrade bilder...
Drutten utanför fönstret med den längtansfulla blicken som startade hela karusellen vs. vår egen lilla kung som chillar i sin relaxavdelning. Den sista hade nog hellre levt på vatten och hö resten av livet än lämnat oss.

Ska ut och lirka med ninen, hörs sen?