Underbar dag, solen skiner här på Klinten, julen ska städas ut helt och hållet!
Ska färga utväxten, ta en låååång promenad och svänga ihop en wok efter nytt recept med fläsk och ingefära.
HM online har dessutom 10% på hela köpet med rabattkod 8931!
Alltså! Jag har inte tid att sitta här!

Måste dela med mig av en händelse idag först, eller spara i arkivet för senare skratt (?).
En gravid, icke bloggläsande, väninna kläckte på lunchen ur sig att hon ville döpa sitt barn till Axel om det blev en pojke. Med motiveringen: Alla namn är upptagna, det här är det enda som är ledigt i vår bekantskapskrets!

Jag: Öhm... Min Axel då? Min sambos son, Axel?
Väninnan: Jo, men det är ju inte din son. Och jag vet ju inte om ni är tillsammans när min bebis kommer.

...Konstpaus...

Ungen är beräknad till juni...
Fantastiska domedags-sior från tjejen som har levt i exakt samma situation, med bonusbarn och bråkiga ex, som jag har.
Och här gör vi tydligen skillnad på egna barn och andras ungar!
Jag gick h ä p e n därifrån.
 Orkade inte påtala att vårt förhållande verkar betydligt mer stabilt än deras, och de ska ha sitt andra barn! Istället log jag snällt och sa att vad du döper ditt barn till är din ensak, och jag har ingen prestige i frågan.
Men åh, det gnager lite...

Följdfrågorna på detta:
Blir man socialt inkompetent som mammaledig eller är det tjejen i fråga som borde uppdatera sitt hyfs?
Hade ni sagt något liknande?
Och framförallt: kan man döpa barn till samma namn som nära vänner?
Om så, är det skillnad, som min kompis verkar tycka, på om barnet är "ingift" eller ingår i en kärnfamilj?

..................

Nu, ner med datorn & uuuuuuuut!!!!