Nä, nu har jag nått botten.
Jag orkar inte gräva ner mig mer.
Idag är dagen då jag väljer att gå vidare och leva ett lyckligt liv.
För Henrik betyder det att jag hoppas att allt blir bra för honom. Nu och i framtiden. God jul. Have fun. Bye bye.
Dont talk to me ever again.

För mig betyder det här att jag ser mig själv som en obakad kaka.
Jag känner mig just nu mest som den rinniga smeten i ugnen, som mest smakar bakpulver. Den ska resa sig och bli en luftig chokladkaka.
Man anar inte resultatet förrän man äter den första biten.

En vän sa nåt så fint häromdagen, "men Christine, det handlar inte om att någon ny ska få sova på hans arm... Det handlar om att någon ny ska få sova på din!". Allt har två sidor och det är bara att välja hur man vill se det.
Jag ska ju bli nykär igen... DET är nåt att se fram emot.

Det kan bara bli bättre nu!
Puss på er