Det här är så svårt att skriva.
Vi har en jobbig period nu, jag hoppas att det börjar ljusna snart, annars vill jag inte mer.
Men det är inte bara jag som ska försöka, det är ni också, kom igen, ge mig mer, ett hopp om en ljusare framtid åtminstone.
Jag kräver inte att ni städar, försörjer mig med pengar, allt jag vill ha är ett leende då och då, en kram, kanske ett "jag älskar dig"...
Är det för mycket begärt? Lite medmänsklig värme?
Som snygg-Anna gärna påpekar, detta är ingen blogg, detta är en skam för den virtuella världen.
Jag tar på mig mitt ansvar och bättrar mig.
Vi försöker väl igen..? Eller har ni tappat hoppet?
Jag vet ju inte hur ni känner, finns det något kvar emellan oss?

Med hopp om kärleken,
Puss
Cissi