Dag 11.
Mina syskon.

Min älskade storasyster heter Lotta och är 11 år äldre än mig. Ändå helsyster.
Hon har sex döttrar (!) med en och samma man.
Hennes man ja, han har en dotter till sen innan. Det blir alltså sju tjejer för honom.

Så är det på Gotland. Vi ligger mer än andra.

Min lillebror heter Henric.
Han är tre år yngre än mig och världens finaste och mest omtänksamma kille.
Det tyckte jag inte när vi var mindre, oj, vad vi bråkade.
I dag står vi varandra väldigt nära och jag glädjs åt hans barn som om de vore mina egna, jag är världens mest lyckliga, stolta, engagerade och förväntansfulla faster.
Dels till redan existerande favoritkillen Aaron, 1,5 år.
Sen kommer det en ny bebis nu, precis när som helst, beräknad till den 7 december.
Finaste lilla julklappen nånsin!

Jag sa ju det. Vi gör inget annat.

Att jag sen är übermärklig med mina 28 barnlösa år, det klandrar jag mitt liv som hintintills har varit för spännande att leva för att stadga mig.
Sen får man väl säga att jag har tagit igen några år, då jag har fixat en bonusälskling genom min kärlek, som då har en son sen innan. Eller ja, sen innan... Han var nyfödd när vi träffades.

Gud, vilken dokusåpa.
Mitt liv skulle bli ett helt sjukt manus.
"Ingen kommer att tro på det där, det är för overkligt. Du får skriva om, annars filmar vi inte".

Tillbaks till mina syskon;
De är fina. Finast.
Utan dem skulle jag vara en blöt fläck.

Alla jävla julklappar däremot, nä, jag strejkar i år.

Edit 1: 
Icke att förglömma min tillvalda syster Sussi. Se inlägg om vänner nedan.

Edit 2.
Mmm Sussi, jag gillar julklappar och får ibland hybris och tror att jag är jultomten.
Men det är för många barn! Kassan börjar sina.
Den här julen börjar jag mina sanktioner.