There can be miracles

Publicerat: 2010-12-11 Kl: 05:37:12 | I kategori: Allmänt




Gud
, vilken natt!

Min bästa lillebror har lånat min lägenhet i stan i några dagar, med sin övergravida flickvän och deras 1,5 åriga son.
De bor ute på landet i vanliga fall, och med all snö vågade de inte riskera en restid på flera timmar till närmsta (och enda ;-)) BB.
Deras Aaron har en favoritfaster och det är jag, dessutom är han en riktig liten blygis och har nästan aldrig varit ifrån sin mamma, går inte heller på dagis - inte bara fördelar där...
Kvart i tre i natt ringde telefonen, nu åker vi in!
Iiiih!



Lika nervös över hur det ska gå med nya bebin, blev jag över trollungen som tjugo minuter senare skjutsades upp hit.
Jag ville ha hit honom redan igårkväll, då det varkade vara på gång, men hans envisa mamma (som var inne i jag-ska-föda-barn-humöret - inte jättebra!), envisades med att det bara var förvärkar... 
Mmm, not so much.
 
Vid tretiden fick vi hit en kille som blev jätteglad för att komma till faster C och Henke med traktorn!
I två minuter.
Sen kom han på att det var natt, vi skulle inte åka traktor, Henkes son Axel var inte här, och inte mamma eller pappa heller!

Så här sitter jag och håller mig vaken med kaffe...
Eller jag hade gärna gjort det. H bjöd sina anställda killar på fika igår.
Nån tog visst det sista kaffet...
Och glömde köpa nytt.
Här sitter jag alltså med en blaskig té och knäckisar med vårt enda pålägg i kylen; räkost...
Skrutten har varit ledsen men det har vi avlett med att titta på tvättmaskinen, och nu börjar det äntligen se ut som sovdax, i soffan, framför Nalle Puh.
Älskade lilla plutt, fick hålla mig från att inte börja lipa när han gjorde det.
Skär i hjärtat med ledsna barn.

Hoppas han somnar innan jag måste åka till jobbet! 
Jobbar egentligen 7-14 idag.
Synd att jag inte har VAB-dagar att ta ut!
Det får bli obetald eller olovlig frånvaro, whatever.
Vill vara hemma hos hjärtat och vänta på bebis.
Åker dit och startar upp dagen, vilket är det viktigaste för personalen som kommer senare.
Sen vill jag hem igen!

Åh, nu har han somnat.
Ingen idé att lägga sig själv, va?
Väckarklockan ringer om... 24 minuter.

Kommentarer
Postat av: sussi

Åh så spännande!

2010-12-11 @ 10:26:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0